SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kaj`a substantiv ~n kajor kaj·anen mindre, svart kråk­fågel med grå nacke före­kommande flockvis, ofta i tät­orter zool.kajan bygger gärna bo i skor­stenari oktoberskymningen kretsade hundra­tals kajor kring dom­kyrkans torn­spirorkajornas sorl i almkronornafull som en kajasefull 3 sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. kaia; nordiskt ljud­härmande ord