SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kalamite´t substantiv ~en ~er kalam·itet·eno­lycka eller miss­öde som vanligen vållar mer förargelse än skada ngt högt.Nollhan råkade ut för kalamiteten att få frack­skjortan ned­spilldsedan 1850av fra. calamité ’o­lycka; nöd’; av lat. calam´itas ’o­lycka’