SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1kall adjektiv ~t som har låg temperatur i förhållande till förut­sättningarna, ibl. äv. i förhållande till ngn naturlig skala admin.byggn.tekn.psykol.JFRcohyponym1svalcohyponymljumcohyponymkylig kallbadråkallsmällkalldet fanns bara kallt vatten i kranenhon kunde bara bjuda på kall matdet var bitande kallt uteen kall och dragig lägenhetden kalla års­tidenspec. för att an­ge temperatur under frys­punkten25 grader kalltäv.som för till­fället inte av­ger värme elementet var kalltäv. bildligt, spec. i fråga om (på­fallande) brist på känsla el. dramatikkalla nerverhan mördade henne med kallt blodhon fick mycket kritik men det tog hon kallt (adv.)spec. äv. om personer el. deras attitydersom inte kan på­verkas känslomässigt ofta med ton­vikt på bristande med­känsla känslokallå­synen av allt lidandet lämnade honom kallen kall och arrogant streberkall (mot ngn)det kalla krigetsekrig få kalla fötterse1fot 1 få/mötas av kalla handensehand 1 ge ngn kalla fötterse1fot 1 ge ngn kalla handensehand 1 hålla huvudet kalltsehuvud 1 kall mursemur kalla färgersefärg 1 kallt stålsestål sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. kalder; eg. en form av ett verb mot­svarande isl. kala ’få att frysa’; jfr kulen, kuling, 1kyla, källa, köld
2kall substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kall·et1verksamhet som upp­fattas som livs­uppgift särsk. om yrke som an­tas ha högre syften ngt högt.arb.JFRcohyponymkallelse 2cohyponymgärningcohyponymmission 2 prästkallsjuksköterskekallför honom var lärar­yrket ett kallsedan 1554jfr fornsv. kal ’upp­maning’; bildn. till 1kalla 2ropande läte mindre brukl.komm.lock­fågelns klagande kallsedan 1664