SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kapuci´n substantiv ~en ~er kapuc·in·enmed­lem av kapucin­orden relig.yrk.sedan 1694av medeltidslat. capuci´nus med samma betydelse, till lat. capuc´ium ’kapuschong’; se kapuschong; jfr äv. cappuccino