SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kex äv. 1käx1käx [kek´sel.çek´s] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kex·et, käx·etliten torr, spröd kaka kokk.grahamskexhundkexmariekexta ett kex till kaffetsedan 1823av eng. cakes, plur. av cake ’kaka’; samma ord som kaka; jfr 1koka Ordet kex uttalas olika på olika ställen i landet. Båda uttalen, [keks] och [çeks], är korrekta. Anledningen till variationen är att ordet har sitt ursprung i engelskans cake, som förstås uttalas med k. Som svenskt ord lyder kex däremot under svenskans uttalsregler, som säger att k normalt uttalas som tj-ljud framför mjuk eller främre vokal (e, i, y, ä, ö). Det uppstår därför en konflikt mellan två regelsystem. Något liknande gäller också för kilo och kiosk.