SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kli substantiv ~et kli·etskal från sädeskärnor kokk.klibrödhavrekliveteklikli är bra för magen men hämmar järnupptagetsedan 1480–1500Ett forn-svenskt legendariumfornsv. kli; trol. av lågty. klie med samma betydelse; besl. med klema, klen, klena, klister