SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ko`ka substantiv ~n kokor kok·annaturlig jord­klump jordbr.jordkokasedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. koka; besl. med kaka, kex
2koka [´-äv.ko´-] substantiv ~n kok·anett läke- och njutnings­medel som bereds av torkade blad från koka­busken särsk. anv. av indianerna i Anderna kokk.kokabladkokabusketugga kokasedan 1867via spa. av sydam. indian­språk coca ’koka­buske’
3ko`ka verb ~de el. kokte, ~t el. kokt, perf. part. vanl. kokt, pres. ~r kok·ar1ibl. med partikelnupp vara i stark bubbling och snabbt över­gå till gas­form om vätska fys.kem.kokk.psykol.vatten kokar vid 100 grader vid normalt luft­tryckvattnet kokade uppsärsk. i matlagningssammanhang, med ton­vikt på resultatetmed partikel, t.ex.bort, i­hop, in såsen kokade i­hopall vätska kokade bortibl. äv. om fast föda (i vatten)fisken ska koka i en kvartäv. bildligt, spec.vara i stark rörelse och bubbla som vid kokning kokande ström­virvlarspec. äv. om personvara mycket upp­rörd hon kokade av vredekoka (bort/ihop/in/upp)få ngns blod att kokaseblod hålla grytan kokandesegryta sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. koka ’tillaga genom kokning’; av lågty. koken med samma betydelse; av lat. coq´uere med samma betydelse; jfr dekokt, 1kock, kök, terrakotta 2ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad försätta (vätska) i stark bubbling genom upp­hettning särsk. i sam­band med mat­lagning kokk.kokkärlkoka upp en liter vattenkoka vattnet för att döda bakteriernaäv.hetta upp (mat­vara) i kokande vatten så att den blir ätbar kokhönskokköttkoka äggkoka potatiskoka kaffeäv. med avs. på an­dra före­teelserbehandla med kokande vatten koka tvättenkoka (upp) ngtsedan ca 1420Bonaventuras BetraktelserSubst.:vbid1-210383kokande, vbid2-210383kokning; kok