SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1krasch substantiv ~en el. ~et krasch·enkraftigt, en­staka, samman­satt ljud som när ngt hårt slås sönder i många bitar NollJFRcohyponymbrakcohyponymskräll 1 brickan föll i golvet med en kraschsedan 1885av ty. Krach med samma betydelse; ljud­härmande
2krasch substantiv ~en ~er krasch·envåldsam samman­stötning vanligen med ett el. flera for­don in­blandade ekon.trafik.kraschlandningbilkraschflygplanskraschbilen fattade eld vid kraschenäv. bildligt(ekonomiskt) samman­brott JFRcohyponymskräll 2 bankkraschen krasch i bygg­branschensedan 1849 (om ekonomiskt samman­brott)