publicerad: 2021  
krascha kraschade kraschat
verb
krasch`a
● stöta samman (med före­mål) och gå sönder
JFR braka, kvadda
någon/något kraschar (mot något)
någon kraschar (mot något)
något kraschar (mot något)
någon kraschar (med något) (mot något)
helikoptern kraschade; motor­cykeln kraschade mot en stolpe
○ spec. data­teknik
datorn kraschade; hård­disken har kraschat
○ äv. bildligt
före­taget kraschade efter ett par år; efter tio år kraschade deras äktenskap
○ sär­skilt på grund av ut­mattning
någon kraschar (någonstans)
krascha i soffan på fredags­kvällen; odefinierade arbets­uppgifter och många övertidstimmar gjorde att hon till slut kraschade totalt
belagt sedan 1888
kraschakraschande, 1krasch