SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kyff`e substantiv ~t ~n kyff·etrum med dålig standard anv. som bo­stad, arbets­lokal e.d. heminr.han har bara ett litet kyffe som arbets­rumibl. om hel bo­stad av detta slagfamiljen in­hystes tills vidare i ett kyffe i ett rivningskvartersedan 1658av lågty. küffe med samma betydelse; av o­visst urspr.