SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
la`pa verb ~de ~t lap·arslicka i sig dryck, med snabba tungrörelser kokk.zool.katten lapade mjölkäv. bildligtlåta skina på sig hon satt och lapade sollapa ngtsedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. lapa; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. ty. Löffel ’sked’; jfr läppja Subst.:vbid1-226504lapande, vbid2-226504lapning