SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lim´ substantiv ~met, plur. ~ äv. ~mer, best. plur. ~men äv. ~merna limm·et(klibbigt) material som stelnar i luften och an­vänds för samman­fogning av trä, papper, glas o.d.; särsk. för starkare el. beständigare samman­fogning matrl.JFRcohyponymklister limkokninggummilimplastlimkläm ut limmet ur tuben!stryk lim på båda ytornasedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. lim ’lim; kalk’; gemens. germ. ord, till en indoeur. ord­rot med bet. ’klibba; smeta’; jfr ler