SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ma`la verb malde malt, malen el. mald, malna el. malda, pres. mal äv. maler mal·de1sönder­dela till fin­fördelad form genom starkt tryck, särsk. i förening med rotation hush.tekn.malet köttmalet kaffesäden mals till mjöl i kvarnenmala ngtförst till kvarn (får först mala)sekvarn varken hackat eller maletse1hacka 1 sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. mala ’krossa till små­delar; mala (säd)’; gemens. germ. ord, mot­svarande bl.a. lat. mol´ere ’mala’; jfr mal 1, 1malm, mild, mjöl, moln, mulen, mull, mäld, mölla, 1smula 2fort­gå på ena­handa sätt om tankar, smärtor o.d. komm.tankarna malde och maldedet malde i tändernaen malande oroi­bland mal boken tom­gångäv. om person e.d.ibl. med partikeln tala o­avbrutet och på ett sövande sätt talaren malde vidaretv:n malde på som vanligtmala (på) (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1875Subst.:vbid1-238045malande, vbid2-238045malning