SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1man´ substantiv ~nen, plur. män ibl. ~nar el. man, best. plur. männen ibl. ~narna mann·en1full­vuxen person av han­kön i mots. till pojke resp. kvinna psykol.yrk.JFRcohyponymkarl manskörmanssamhällefästmanen ung mandelegationen bestod av tre män och två kvinnorofta med ton­vikt på handlings­kraft, heders­känsla etc., med an­knytning till traditionella upp­fattningargråt inte ― upp­för dig som en man!under beredskapen mognade han till manhan tog neder­laget som en mantre vise mände tre män från Österlandet som ledda av en stjärna kom för att hylla Jesus­barnetenl. legendenurspr. bibl.○ äv. bildligtde tre vise männen förväntas vara klara med rapporten under september månad sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform monum (dat.), vanligen övrig runform man, fornsv. maþer, man; gemens. germ. ord, urspr. ’människa; man’; jfr mannekäng 2manlig part i äktenskap betraktad i förhållande till hustrun släkt.yrk.hennes blivande mande blev man och hustru 1978ngns man, man till ngnsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen3vanligen koll., i plur. oftamannar, man med­lem i grupp som är organiserad för viss verksamhet t.ex. besättning, trupp el. idrottslag, o­avsett kön (men i praktiken ofta man) sociol.yrk.manspillanmanstarktvå man hit­åt!alle man på däck!far­tyget gick under med man och alltan­dra halv­lek fick genom­föras med bara 10 manmannarna klarade strapatserna välibl. i måttsliknande an­vändningden svenska armén vid Narva var på knappt 11 000 mansedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)4ofta i sammansättn. person i all­mänhet som in­går i samman­hanget, o­avsett kön jur.yrk.gärningsmanombudsmantjänstemanbli man för ngtse till att ngt blir gjorthan tänker bli man för att arbetet blir färdigt före sommaren gemene/menige manvanligt enkelt folkhon arbetar för att guds­tjänstens och kyrkans språk ska vara begripligt för gemene man god manperson som ut­setts till rättslig förtroende­mant.ex. för att föra frånvarandes el. minderårigs talanegendomen förvaltas av en god man gå man ur husesluta upp man­grantvid freds­demonstrationen gick in­vånarna man ur huse i var mans munsemun ingen mans landse1land lite till mansså gott som var och enont om tid har vi väl lite till mans mannen på gatanden vanlige, genom­snittlige mannendet militära in­greppet kritiserades av både mannen på gatan och internationella organisationer näste man till rakning nästa person som blir före­mål för åt­gärdervanl. av negativt slagnäste man till rakning i ut­redningen av skatte­härvan blev parti­sekreteraren på tu man handsehand 1 sista/siste man på skansenden sista kvar­varande (försvararen)siste man på skansen släcker och låser efter sig! tredje manutom­stående person eller grupp som o­förskyllt drabbasvid konflikt mellan andra parter, t.ex. strejkförbundet har valt en strategi som ska göra att konflikten inte drabbar tredje man allt­för hårt var mans nidingseniding vara en man kortsakna en personi­dag var vi en man kort på jobbet, så vi hade knappt tid att ta lunch­rast sedan 1000-talet (i sammansättn. lan- ’lands-’)runsten, Turinge, Södermanland (Sveriges runinskrifter)Yrkesbeteckningar o.d. med man som efterled är vanliga: riksdagsman, justeringsman, systemman. Eftersom det numera finns kvinnliga yrkesutövare på så gott som alla områden är det naturligt att många sådana ”enkönade” beteckningar ifrågasätts. Det går ofta ganska lätt att ersätta dem: riksdagsledamot, riksdagskvinna och justeringsperson är vanliga ord. Ibland kan en avledning vara mer acceptabel (systemman > systemerare). I vissa fall är det dock svårare att ersätta -man, särskilt när det gäller gamla yrken som länge varit starkt manligt dominerade (sjöman, brandman).
2man´ pronomen o­bestämd person el. grupp av (ofta ton­givande) personer NollJFRcohyponym3en man måste beundra hans energii huvud­staden talar man bara om stats­besöketofta anv. av den talande om sig självvard.om man skulle ta och gå på bioser man på!sese på sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)ut­veckling under yngre fornsv. tid av 1man, under in­flytande från ty.; man i ser man stammar från lågty. man ’blott’; jfr 1men Pronomenet man är något av en joker och kan syfta på en eller flera personer, ofta på ett tämligen vagt sätt. Själva poängen kan just vara att det gör det möjligt att undvika att utpeka en bestämd person (eller flera bestämda personer); jfr t.ex. inom polisen ser man med oro ungdomsfylleriet.  Bör det då heta inom polisen är man oroad eller inom polisen är man oroade? Konstruktionen med oroade har ibland ifrågasatts, men den måste anses vara korrekt om det verkar som om man syftar på flera personer. Konstruktionen med oroad kan i stort sett alltid sägas vara korrekt.
3ma´n substantiv ~en ~ar man·enlångt nack­hår på vissa djur t.ex. hästar zool.ståndmanäv. om yvigt hår på människasedan ca 1430Själens tröstfornsv. man; gemens. germ. ord, urspr. ’hals; nacke’; jfr manke