publicerad: 2021  
1mana manade manat
verb
ma`na
● försöka förmå till visst handlande; gärna på ett moraliserande sätt
maning
mana (någon) till något/att+verb
mana (någon) till något
mana (någon) till att+verb
mana någon att+verb
mana på någon/något
mana på någon
mana på något
prästen manade dem till en­dräkt
○ ibland utan direkt mänsklig på­verkan motivera
ingen kände sig manad att vara ord­förande; exemplet manar till efter­följd
○ äv. med partikelnpå få att röra sig (fortare)
mana på hästen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska mana 'på­minna om; på­stå; upp­mana; kräva för skuld'; av lågtyska manen med samma betydelse; besläktat med lat. mone´re 'mana'; jfr ur­sprung till monster, monument
manamanande, maning
mana fram
2mana manan
substantiv
ma`na
● över­naturlig kraft koncentrerad i något personligt väsen; i vissa religioner
belagt sedan 1912; av polynesiskt urspr.