publicerad: 2021  
1man mannen, plural män ibland mannar el. man, bestämd plural männen ibland mannarna
substantiv
man´
1 full­vuxen person av han­kön i mots. till pojke resp. kvinna
JFR karl
en ung man; delegationen bestod av tre män och två kvinnor
ofta med ton­vikt på handlings­kraft, hederskänsla etc., med an­knytning till traditionella upp­fattningar
gråt inte – upp­för dig som en man!; under militär­tjänsten mognade han till man; han tog neder­laget som en man
tre vise män ur­sprungligen biblisktde tre män från Öster­landet som ledda av en stjärna kom för att hylla Jesus­barnetenl. legenden ○ äv. bildligtde tre vise männen förväntas vara klara med rapporten under september månad
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform monum (dat.), vanligen övrig runform man, fornsvenska maþer, man; gemensamt germanskt ord, urspr. 'människa; man'; jfr ur­sprung till mannekäng
2 manlig part i äktenskap i förhållande till den andra personen i äktenskapet
JFR make 1, fru
någons man man till någon
hennes blivande man; de blev man och hustru på midsommar­afton; under studietiden träffade han sin blivande man
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
3 vanligen koll., i plur. oftamannar, man med­lem i grupp som är organiserad för viss verksamhet t.ex. besättning, trupp el. idrotts­lag, oavsett kön (men i praktiken ofta man)
två man hit­åt!; alle man på däck!; far­tyget gick under med man och allt; andra halv­lek fick genom­föras med bara 10 man; mannarna klarade strapatserna väl
ibland i måtts­liknande an­vändning
den svenska armén i slaget vid Narva år 1700 var på knappt 11 000 man
belagt sedan 1285 stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)
4 ofta i sammansättn. person i all­mänhet som in­går i samman­hanget, oavsett kön
bli man för något se till att något blir gjorthan tänker bli man för att arbetet blir färdigt före sommaren
gemene/menige man vanligt enkelt folkhon arbetar för att guds­tjänstens och kyrkans språk ska vara begripligt för gemene man
god man person som ut­setts till rättslig förtroende­mant.ex. för att föra från­varandes el. minder­årigs talan: egendomen förvaltas av en god man
gå man ur huse sluta upp man­grantvid freds­demonstrationen gick in­vånarna man ur huse
i var mans mun se mun
ingen mans land se land
lite till mans så gott som var och enont om tid har vi väl lite till mans
mannen på gatan den vanlige, genom­snittlige mannendet militära in­greppet kritiserades av både mannen på gatan och internationella organisationer
näste man till rakning nästa person som blir före­mål för åt­gärdervanligen av negativt slag: näste man till rakning i ut­redningen av skatte­härvan blev parti­sekreteraren
på tu man hand se hand
sista/siste man på skansen den sista kvar­varande (försvararen)siste man på skansen släcker och låser efter sig!
tredje man utom­stående person eller grupp som oförskyllt drabbasvid konflikt mellan andra parter, t.ex. strejk: förbundet har valt en strategi som ska göra att konflikten inte drabbar tredje man allt­för hårt
var mans niding se niding
vara en man kort sakna en personidag var vi en man kort på jobbet, så vi hade knappt tid att ta lunchrast
belagt sedan 1000-talet (i sammansättn. lan- 'lands-'; (runsten, Turinge, Södermanland (Sveriges runinskrifter)))
2man
pronomen
man´
obestämd person el. grupp av (ofta ton­givande) personer
JFR 3en
man måste beundra hans energi; i huvud­staden talar man just nu bara om stats­besöket
ofta anv. av den talande om sig själv var­dagligt
man vill gärna känna sig som med­lem i en grupp; själv­klart vill man ha ett jobb som man trivs med
ser man på! se se på
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)); ut­veckling under yngre fornsvenska tid av 1man!!, under in­flytande från tyska; man i ser man stammar från lågtyska man 'blott'; jfr ur­sprung till 1men!!
3man manen manar
man·en
substantiv
ma´n
långt nack­hår på vissa djur t.ex. hästar
äv. om yvigt hår på människa
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska man; gemensamt germanskt ord, urspr. 'hals; nacke'; jfr ur­sprung till manke