SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ma`ra substantiv ~n maror mar·an1ett ond­sint kvinnligt väsen som an­sågs plåga sovande genom att sätta sig på dem och ge dem ångest­fyllda drömmar; i folk­tro sag.yrk.nattmararidas av maranäv. försvagat (i sammansättn.)elak kvinna satmaraibl. äv. om mardröms­lik process e.d.kvalet blev en mara för det svenska lagetflygande maraett kastgrepp i stående brottninggenom en snygg flygande mara säkrade han brons­medaljen sedan 1344Catalogus Regum Sveciæfornsv. mara; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.; idiomet flygande mara (åtm. sedan 1930) efter eng. flying mare (äv. flying horse); mare betyder allt­så ’märr’ och har blivit miss­uppfattat 2en harliknande gnagare som lever i flockar på stäpperna i Argentina zool.sedan 1874av spa. mara med samma betydelse; av sydam. urspr. 3maraton(lopp) vard.sport.halvmaraspringa maransedan 1982kort­form av maraton