SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1me´del substantiv medlet, plur. ~, best. plur. medlen medl·et1ngt som kan an­vändas för att upp­nå ett visst syfte både om redskap och metoder af.JFRcohyponymväg 3 betalningsmedelimpregneringsmedelmiljö­farliga medelåter­föreningen måste genom­föras med fredliga medelman kan göra en suberb mid­dag med enkla medelen konstnär som arbetar med små medelspec.medicin läkemedellugnande medelsmärt­stillande medeluppiggande medelprestations­höjande medelanti­depressiva medelmedel mot förstoppningibl. med an­tydan om hotbeslutet kommer att genom­drivas med alla medelhan skyr inga medel för att få i­genom sin viljamedel (för/mot/till ngt), medel (att+V)expektorerande medelslem­lösande medelläkaren ordinerade expektorerande medel ändamålet helgar medlenseändamål sedan 1486brev från biskop Kurt i Åbo om tiondeskyldighet (Arwidsson)fornsv. midhel; av lågty. middel med samma betydelse, även ’mitt­punkt’; samma ord som fornsv. midhel ’mitt’, bildn. till medel-; jfr bemedlad, medelst, mid- 2i plur. och sammansättn. ekonomiska resurser för viss verksamhet e.d. ofta i offentligt språkekon.medelsförvaltningmedelstilldelningöverskottsmedelall­männa medellikvida medelin­samlade medelsöka medel för ngtäska medel för ngtan­slå medel för ngtav­sätta medel till investeringarbevilja medel för genus­forskningmedel (för/till ngt/att+V), medel (att+V)sedan 1630
2me´del substantiv, ingen böjning genom­snittligt resultat särsk. i sport- och skoljargongaf.hon hamnade 20 poäng över medel(under/över) medelsedan 1666till medel-