SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
musketö´r substantiv ~en ~er musk·et·ör·ensoldat i muskötbeväpnad gardestrupp särsk. i Frank­rike under 1600-talet mil.yrk.sedan 1839av samma urspr. som musketerare De tre musketörerna.Svensk titel på roman av Alexandre Dumas d.ä. (1844)