SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nexus [nek´s-el.nek`s-] substantiv, best. f. ~, n-genus nex·usförbindelse språkvet.seseförbindelse 1 spec. språkvet.språklig förbindelse mellan två begrepp som förut­sätter var­andra den vanligaste typen av nexus är den mellan subjekt och predikatsedan 1871av lat. nex´us ’knytning’