publicerad: 2021  
förbindelse förbindelsen förbindelser
för·bind·els·en
substantiv
förbin´delse
1 an­ordning vars båda ändar står i beröring med var sin av två före­teelser och allt­så skapar sam­band mellan dem; ofta i kommunikations­sammanhang
SE förbinda 1 JFR anslutning 1, koppel 1
förbindelseled; förbindelselinje; förbindelselänk
förbindelse (mellan några)
(i) förbindelse (med någon/något)
(i) förbindelse (med någon)
(i) förbindelse (med något)
en fast förbindelse över sundet; förbindelserna mellan Malmö och Göte­borg är ut­märkta
○ äv. mer abstrakt sam­band, kontakt
sjöarna står i förbindelse med var­andra; sov­rummet hade direkt förbindelse med bad­rummet
○ äv. bildligt om abstrakta sammanhållande led
släktskapsförbindelse
han kunde inte sätta händelsen i förbindelse med det som hänt tidigare
lös förbindelse språklig (lexikal) enhet som skrivs som två ordmånga partikel­verb kan före­komma i två former, dels som samman­sättning (av­blåsa), dels som lös förbindelse (blåsa av)
belagt sedan 1436 (Bihang till Rimkrönikorna); fornsvenska forbindilse 'förbund'
2 förhållande mellan två parter som möjlig­gör ömse­sidigt ut­byte t.ex. av information
JFR kommunikation 1, kontakt 1, relation 2
handelsförbindelse; telefonförbindelse
förbindelse (mellan några) (i) förbindelse (med någon)
de har förbindelse per telefon; upp­rätta diplomatiska förbindelser; förbindelse med främmande makt; han satte sig i förbindelse med hög­kvarteret
belagt sedan 1435 (i sms.; (Bihang till Rimkrönikorna))
3 bekantskap med person som kan förmedla in­flytande eller nyheter vanligen person i nyckelställning el. med makt
en förbindelse (mellan några) en förbindelse (med någon)
hon kunde ut­nyttja sina förbindelser i affärsvärlden mer; han fick tjänsten genom förbindelser; hennes förbindelser på departementet gör att hon all­tid är väl­informerad
○ spec. om kärleks­förhållande
till­fälliga förbindelser; lösa förbindelser; utom­äktenskapliga förbindelser; frukten av deras förbindelse blev en son
belagt sedan 1740
4 (dokument som an­ger) rättslig skyldighet särsk. av ekonomisk art
JFR obligation 2
skuldförbindelse
en förbindelse (att+verb/sats)
en förbindelse (sats)
en förbindelse (att+verb)
full­göra sina förbindelser; under­teckna förbindelsen
belagt sedan 1709
5 något ålderdomligt vanligen obestämd form sing. tacksamhetsskuld
(i) förbindelse (till någon)
han står i förbindelse till henne
belagt sedan 1751