SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ockupation [-∫o´n] substantiv ~en ~er oc·kup·at·ion·endet att ockupera ett land el. ett om­råde mil.samh.ockupationsmakthusockupationUSA:s ockupation av Irakäv. om mot­svarande tids­perioddramat skrevs under ockupationen(under) ockupationen, ockupation (av ngt)sedan 1821av lat. occupa´tio med samma betydelse; till ockupera