SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ok substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ok·etbäranordning (av trä) som vilar på axlarna och t.ex. an­vänds vid transport av hinkar med vatten m.m. mest histor.arb.tekn.äv. om liknande draganordning för oxarmest histor.äv. bildligtbetungande upp­gift träldomsokhon dignade under oket som familje­försörjaresedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. uk, ok; gemens. indoeur. ord: jfr t.ex. ty. Joch, eng. yoke, lat. iug´um med samma betydelse; besl. med ök