SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
opponen´t substantiv ~en ~er op·pon·ent·en1person som ut­trycker av­vikande å­sikt i en fråga komm.yrk.JFRcohyponymmotståndarecohyponymkritiker 1 oppositions­ledaren var stats­ministerns främste opponent i debattenäv. all­männaremot­ståndare hon kunde knappast fått en tuffare opponent i kvarts­finalenen opponent (mot ngn/ngt)sedan 1647till opponera 2person som har i upp­drag att granska och offentligt diskutera doktors­avhandling vid disputation pedag.yrk.JFRcohyponymrespondent fakultetsopponentopponenten kritiserade avhandlings­författaren för bristande nog­grannhetopponent (på ngt)sedan 1647