SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ost substantiv ~en ~ar ost·enen mat­vara som fram­ställs genom koagulering av mjölk och av­skiljning av vassla och an­vänds som smörgås­pålägg m.m. kokk.ostskivaostsmörgåsdessertostfärskostfårostgräddostmild oststark ostlagrad ostmager osthalv­fet ostfet osten skiva ostbröd, ost och sillge/få betalt/igen för gammal ostutsätta(s) för hämnd för tidigare o­förrättnär han långt senare träffade på sin barndomsfiende gav han i­gen för gammal ost lyckans ostperson som har (haft) turden som får tag på en central och billig lägenhet är en lyckans ost sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. oster; nord. ord, besl. med bl.a. lat. ju´s ’sås; soppa’; jfr juice; ysta; idiomet lyckans ost (1824) trol. med tanke på en äldre, bildlig bet. av ost, ’klump; dum­bom’, med en an­tydan om att lyckan fallit o­förtjänt över ngn
2ost substantiv, ingen böjning öster mest i meteorol. samman­hangland.meteorol.rum.vind från ostsedan 1642av lågty. eller nederl. oost med samma betydelse; nära besl. med 1öster
3ost adverb öster särsk. sjö., meteorol.land.rum.SYN.synonym2öst sese2öster ostkustostnordostnordostsedan 1515 (i sammansättn.)Stockholms stads tänkeböcker