SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
påk substantiv ~en ~ar påk·engrov käpp som är till för att slåss med mil.JFRcohyponym1klubba påkbeväpnadknölpåkäv. bildligtben vard.rör på påkarna, vi har bråttomsedan 1541trol. sam­hörigt med lågty. pok ’dolk’, eng. poke ’sticka; stöta’; besl. med påg