SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
parlamen´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en parla·ment·ethögsta beslutande församling i ett land, som representerar hela befolkningen och tänks ut­trycka folkets vilja sällan vid beskrivning av svenska förh., se ”riksdag”admin.samh.JFRcohyponymriksdagcohyponymsenatcohyponymnationalförsamling parlamentsdebattparlamentsledamotparlamentsvalde o­lika partierna i parlamentetpresidenten upp­löste parlament och ut­lyste ny­valregeringen förlorade förtroende­omröstningen i parlamentet och tvingades av­gåsärsk. som namn på folk­representationen i vissa länder(det engelska) parlamentetäv. om mot­svarande byggnadgå till parlamentetgatans parlament(upp­rörd) folk­massasom uttrycker ngt krav e. d.; ibl. starkt nedsätt. om demonstration e. d.polisen har en svår upp­gift när gatans parlament tar rätten i egna händer sedan ca 1800 i sin nuv. bet.jfr fornsv. parlamente, perlament ’gräl’; via eng. (den nu­tida bet.) av medeltidslat. parlamen´tum, fornfra. parlement ’sam­tal; råd­plägning’, besl. med fra. parler ’tala’