SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
parnass´ substantiv ~en ~er parnass·enofta best. f. sing. högsta litterära nivå som upp­nås bara av de främsta diktarna ofta i ett land högt.; ibl. iron.admin.litt.vet.relig.ett romantiskt geni som besteg parnassen redan i unga åräv. om mot­svarande grupp diktareen experimenterande lyriker som förhånades av parnassensedan 1672till Parnassos, namn på berg i Grek­land, helgat åt Apollon och sång­gudinnorna