publicerad: 2021  
plint plinten plintar
plint·en
substantiv
1 ett låd­formigt, upp­åt av­smalnande gymnastik­redskap med skinnklädd över­sida mest anv. för hopp
belagt sedan 1842; av franska plinthe 'sockel; plint'; av grek. plin´thos 'tegel­sten'; besläktat med flinta; jfr ur­sprung till splint
2 fyr­kantig platta eller sockel som ut­gör under­lag för staty, pelare, maskin eller dylikt
belagt sedan 1752