SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rapport [-pårt´] substantiv ~en ~er rap·port·en1(formell) redo­görelse för under­sökning eller ut­fört upp­drag särsk. om längre, skriftlig så­dan som är ut­förd på beställning komm.m-med.mil.samh.delrapportlarmrapportslutrapporten färsk rapporten ut­förlig rapport från tävlingarnasamman­ställa en rapportlämna rapportav­lägga rapportlägga fram en rapportrapporten offentlig­görs in­om kortSocialstyrelsens nya rapport om våra kost­vanorspec. i nyhets­mediaJFRcohyponymreportage väderleksrapporten rapport från tv:s ut­sändevarje timme kom nya rapporter från olycks­platsenen rapport (till ngn) (om ngn/ngt/SATS)sedan 1613till rapportera 2del av upprepningsmönster som i alla detaljer åter­kommer i precis samma form på tyg, tapet e.d. handarb.mönsterrapportäv.ut­sträckning i bredd och höjd av en vävnads bindning sedan 1900