SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
säl substantiv ~en ~ar säl·entyp av säl­djur som helt saknar ytter­öron och förmåga att vrida bak­benen fram under buken när det rör sig på land zool.JFRhyponymsjöelefanthyponymvikare sälfångstsälskinnsältrangråsälgrönlandssälknubbsälsälarna jagas för sitt späck och skinnhan gick med barnen och tittade på sälarna i djur­parkensomna som en klubbad sälsesomna 1 sedan 1305 (i sammansättn.)hemställan från klostret i Sigtuna till klostret i Skänninge i rättighetstvist (Svenskt Diplomatarium)fornsv. siäl, säl; gemens. germ. ord, ev. med grundbet. ’som kryper’; jfr själ 3