tryckår: 2009
sans
substantiv ~en
sans·en1tillstånd av normalt medvetande
äv. innefattande sömn
psykol.MOTSATSantonymmedvetslöshet
JFRcohyponymmedvetande 2
vara vid sansvakna till sanskomma till sans igenmista sansensedan 1742av fra. sens ’mening; förnuft’; av lat. se´nsus ’förnimmelse; sinne; medvetande’; jfr sensation
2tillstånd av lugn och självbehärskning
psykol.SYN.synonymbehärskning
JFRcohyponymmoderation
mista sans och resonmed sans och måtta brukar allt lösa sigvett och sanssevett
sedan 17463sinne eller känsla
för ngt
mindre brukl.psykol.ekonomisk sansäga praktisk sanssedan 1839
