SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sans substantiv ~en sans·en1till­stånd av normalt med­vetande äv. inne­fattande sömn psykol.MOTSATSantonymmedvetslöshet JFRcohyponymmedvetande 2 vara vid sansvakna till sanskomma till sans i­genmista sansensedan 1742av fra. sens ’mening; förnuft’; av lat. se´nsus ’förnimmelse; sinne; med­vetande’; jfr sensation 2till­stånd av lugn och själv­behärskning psykol.SYN.synonymbehärskning JFRcohyponymmoderation mista sans och resonmed sans och måtta brukar allt lösa sigvett och sanssevett sedan 17463sinne eller känsla för ngt mindre brukl.psykol.ekonomisk sansäga praktisk sanssedan 1839