SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sill substantiv ~en ~ar sill·enen liten fet, närings­rik, silver­vit ben­fisk som har blå- eller grön­skimrande rygg och lever i stim i salt­vatten före­kommande med flera raser, ofta i stora mängder; den viktigaste mat­fisken kokk.zool.JFRcohyponymströmmingcohyponymsardin 1cohyponymansjovis sillkaggesilltunnaislandssillsillen gick tillkatten kom med en sill i munnensärsk. med tanke på fisken som födalöksillsenapssillsalt sillstekt sillin­lagd sillsill och potatisäv. bildligt, spec. om dum el. feg personvanligen i sammansättn. lipsillpipsillapril april, din dumma sillspec. äv. för att ut­trycka brist på ut­rymmede satt som packade sillar i kyrk­bänkensill i kapprocksill stekt i pappersill i kapp­rock är ett klassiskt recept som går snabbt att laga till sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. sild; nord. ord av om­diskuterat urspr.