SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
själ`vförsvar substantiv ~et själv|­för·svar·etförsvar av den egna personen kroppsligen el. själsligen komm.JFRcohyponymnödvärn hon kniv­högg vålds­mannen i självförsvarhans ironi är en sorts självförsvaräv. om särsk. teknik e.d. för dettaträna självförsvargå på kurs i självförsvar(i) självförsvarsedan 1814