publicerad: 2021  
skifta skiftade skiftat
verb
skif`ta
1 (kontinuerligt) förändras från ett till­stånd till ett annat särsk. om färg el. sinnes­tillstånd
SE skifte 1 JFR stöta 2, växla 1
något skiftar
sidentyget skiftade i regn­bågens alla färger; skiftande väderlek; hans skiftande humör
belagt sedan 1672; fornsvenska skipta 'fördela; byta; ändra'; gemensamt germanskt ord, besläktat med skipa
2 byta till något annat (av samma slag)
JFR byta 1, växla 2, ömsa
någon skiftar någon/något
någon skiftar någon
någon skiftar något
skifta fot; skifta humör; skifta tempo; skifta färg från rött till blått
○ äv. med av­seende på person
marken har skiftat ägare
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 ofta presens particip variera
något skiftar
skiftande erfarenheter; standarden bör inte skifta allt­för mycket från kommun till kommun
belagt sedan 1672
4 fördela särsk. i juridiska samman­hang
SE skifte 3
någon skiftar något
skifta arvet
○ spec. med av­seende på mark
SE skifte 2
skiftad betes­mark
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Spelvik, Södermanland); runform skifti (pret.)
skiftaskiftande, skiftning
skifta ut