SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skri`da verb skred skridit skriden skridna, pres. skrider skrid·eribl. med partikelnfram gå långsamt och värdigt Nollprocessionen skred fram längs kyrko­gångenäv. bildligt, spec. om process, tid e.d.fortskridaarbetet skred fram­åtnatten skred mot morgonspec. äv.över­gå till att ut­föra ngt skrida till handlingskrida (fram) (ngnstans), skrida (till ngt)skrida till verketseverk 1 sedan 1000-taletrunsten, Vallentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform skreþ (pret.), fornsv. skridha; gemens. germ. ord; jfr skred, skritt Subst.:vbid1-321352skridande, vbid2-321352skridning