publicerad: 2021  
skymta skymtade skymtat
verb
skym`ta
1 ibland med partikel, sär­skiltfram synas nätt och jämnt (och otydligt)
något skymtar (fram)
bergen skymtade (fram) genom diset
äv. bildligt kunna anas
en lösning på konflikten skymtade
belagt sedan 1830; trol. bildat till skymma
2 se en skymt av
någon skymtar någon/något/sats
någon skymtar någon
någon skymtar något
någon skymtar sats
de skymtade ett hus i skogs­brynet
äv. bildligt ana
hon tyckte sig kunna skymta en viss med­känsla hos honom
belagt sedan ca 1635
skymtaskymtande, skymt