SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
stack`are substantiv ~n äv. vard. stackarn, plur. ~, best. plur. stackarna stack·ar·enperson som det är synd om yrk.JFRcohyponymkrake 1 en fattig stackaredin lilla stackare!äv. med inne­börd av klander snarare än med­lidandeen feg stackareen annan stackarejagbetraktad som en stackareen annan stackare måste ju jobba på jul­afton sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stafkarl, stakkarl, stakere; till 1stav och karl (urspr. om tiggare med vandrings­stav)