tryckår: 2009
stack`are
substantiv ~n äv. vard. stackarn, plur. ~, best. plur. stackarna
stack·ar·en●person som det är synd om
yrk.JFRcohyponymkrake 1
en fattig stackaredin lilla stackare!○äv. med innebörd av klander snarare än medlidandeen feg stackareen annan stackarejagbetraktad som en stackare
en annan stackare måste ju jobba på julafton
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stafkarl, stakkarl, stakere; till 1stav och karl (urspr. om tiggare med vandringsstav)
substantiv ~n äv. vard. stackarn, plur. ~, best. plur. stackarna
stack·ar·en●person som det är synd om
yrk.JFRcohyponymkrake 1
en fattig stackaredin lilla stackare!○äv. med innebörd av klander snarare än medlidandeen feg stackareen annan stackarejagbetraktad som en stackare
en annan stackare måste ju jobba på julafton
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stafkarl, stakkarl, stakere; till 1stav och karl (urspr. om tiggare med vandringsstav)
