publicerad: 2021  
staka stakade stakat
verb
sta`ka
1 ibland med partikel, sär­skiltfram driva fram (mindre båt) med an­vändning av stake eller dylikt
någon stakar (fram) (något)
de stakade (fram) flotten över den grunda dammen
○ äv. ta sig (fram) genom att skjuta ifrån med stavar eller dylikt
JFR diagonala
staka fram på skidorna
belagt sedan ca 1500 (dokument författat av menigheter i Sverige rörande danske kung Kristian (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska staka; till stake
2 vanligen med partikelnut märka ut (led eller dylikt) med stakar eller dylikt
utstaka
någon stakar (ut) något
staka ut en vandrings­led; slalombanan stakades (ut) av tävlings­arrangörerna
○ äv. med av­seende på (gräns för) om­råde, riktning och dylikt (äv. bildligt)
staka ut gränserna; staka ut kursen; staka ut fram­tida planer
belagt sedan 1600
stakastakande, stakning
staka sig