SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
start [sta´rtel.start´] substantiv ~en ~er start·enigång­sättning (av ngn/ngt) för förflyttning särsk. vid tävling; ibl. äv. med tanke på förflyttningens första fas Nollstartsignalen bra starten dålig starten knackig starten taskig starthan är trög i startenhon kom efter i startenhan special­tränade snabba starterspec. om igång­sättning av for­donstartnyckelrivstartäv. om plats för igång­sättning av tävling; ibl. med ton­vikt på själva tävlingenstarten och målet var på samma ställeNN kom aldrig till startäv. om igång­sättning av annan verksamhetJFRcohyponymbörjan startkapitalbyggstartskolstartterminsstartturnéstartföre­tagets om­sättning var hög redan i startenspec. betr. ngns upp­växtfå en bra start i livet(en) flygande startfull fart från börjani stafett­löpning är det flygande start för alla ut­om den förste löparen; projektet fick en flygande start sedan 1886till starta