publicerad: 2021  
stinka stank, supinum undviks, presens stinker
verb
stink`a
● ge ifrån sig stank
JFR dofta, lukta 1
någon/något stinker (av något)
någon stinker (av något)
något stinker (av något)
någon/något stinker (något)
någon stinker (något)
något stinker (något)
en stinkande avfallshög; stinka rök; stinka svett; han stank av sprit; det stank av­gaser runt last­bilen
○ äv. bildligt vara moraliskt tvivel­aktig
hans kampanj mot de andra kandidaterna stinker
belagt sedan 1491 (Stockholms Stads Tänkeböcker); av lågtyska stinken med samma betydelse; besläktat med stank, stänka
stinkastinkande, stank