SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sva`la substantiv ~n svalor sval·antyp av (mindre) fågel med långa spetsiga vingar, kluven stjärt och stort gap zool.backsvalahussvalaladusvalapil­snabba svalor flög lågt på sin jakt efter insekteräv. om papper som vikts på så­dant sätt att det seglar bra i luftenvika svalorkasta svaloräv. bildligt i ett ut­tryck för att ngn/ngt är unik(t) i sitt slaglandet är en ensam svala i europeisk politiken svala gör ingen sommarett enda exempel räcker inteel. har ingen avgörande betydelseen svala gör ingen sommar – en bil­fri dag i månaden löser verkligen inte alla miljö­problem sedan mitten av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. svala; gemens. germ. ord av dunkelt urspr.