SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tam adjektiv ~t van vid att leva bland människor om djur, spec. hus­djur admin.psykol.zool.MOTSATSantonymvild 1 tamboskaptamhönstamkattankor före­kommer både tama och vildasmå­fåglarna var nästan helt tamaäv. bildligt om person, handling o.d.kraft­lös, beskedlig JFRcohyponym2spak an­fallarna var all­deles för tama för att kunna skapa mål­chanserett tamt in­lägg i debattensedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. tamber; gemens. germ. ord, besl. med lat. doma´re ’tämja’; jfr tämja