SAOL SO SAOB SO Svensk ordbok tryckår: 2009 1tut substantiv ~en ~ar tut·en●pip på kanna e.d. vard.hush.sedan 1705sv. dial. äv. ’mun, trut; näverlur’; barnspråksord; jfr trut 2tut substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tut·et●tutande ljud Nolltutet från ångvisslansedan 1795till 2tuta SO Alfabetisk lista tusenårsskifte subst tuskaft subst tuss subst tussa verb tussilago subst 1tut subst 2tut subst 1tuta subst 2tuta verb tuta i verb tuting subst Till alla ordböcker
