publicerad: 2021  
1tuta tutan tutor
tut·an
substantiv
tu`ta
1 var­dagligt signalhorn på for­don, särsk. bil
belagt sedan 1941; till 2tuta 1
2 hölje av mjukt material att trä över finger(topp) t.ex. till skydd
fingertuta; gummituta
belagt sedan 1821; sv. dial. tuta 'spole; finger­tuta'; nära besläktat med 1tut
2tuta tutade tutat
verb
tu`ta
1 åstad­komma signal i högt ton­läge med signal­horn, någon typ av instrument eller dylikt
SE 2tut
tutning
någon tutar (på någon) någon tutar (i något)
bilisten tutade ilsket på barnen
○ äv. ofta i opersonliga konstruktioner ge ifrån sig signal i högt ton­läge
det/något tutar
något tutar
det tutar
ett ång­lok tutade i fjärran; det tutade upp­taget i telefonen
tuta och köra var­dagligtsätta full fart fram­åtvi har fått vårt extra­anslag, så nu är det bara att tuta och köra
belagt sedan 1596; av lågtyska tuten 'blåsa i horn'; till 1tut!! i bet. 'lur'; ev. ljud­härmande
2 var­dagligt supa
någon tutar
belagt sedan 1858; se ur­sprung till tuting
tutatutande
tuta i