SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1två räkneord ●grund­talet som är ett plus ett och allt­så det minsta positiva jämna talet Nolltvåbenttvådeladtvå hundratvå tusendela äpplet i två delarbara vi tvåhon äter för två○spec. i ett över­tydligt ut­tryckjag ringde till NN och ON, och båda två var hemmadet lät ngn inte säga sig två gångerse2gång 1 det ska vi (nog/allt) bli två omi det fallet vill jag ock­så vara med och bestämmahamna/falla mellan två stolarsestol 1 lägga ihop två och tvådra enkla slut­satser​ författaren verkar inte lita på läsarens förmåga att lägga i­hop två och två sitta på två stolarsestol 1 sätta sig mellan två stolarsestol 1 sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform tuaiR, vanligen övriga runformer tuo, tua (ack.), fornsv. tva, äldre tver; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. du´o med samma betydelse; jfr duo, duett, tu
2två verb ~dde, ~tt el. tvagit, ~dd el. tvagen, ~dda el. tvagna, pres. ~r tvag·it●tvätta ngt åld.hyg.två ngn/ngttvå sina händersehand 1 sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. þva; gemens. germ. ord av o­visst urspr.; jfr tvaga, tvätt, tvål Subst.:vbid1-372075tvående; tvagning