SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
tyng`a verb tyngde tyngt, pres. tynger tyng·eribl. med partikelnner pressa eller dra ned­åt genom sin tyngd Nollbördan tyngde (på) hennes axlarres­väskan tyngde hans armarhan försökte tynga ner an­dra ändan av häv­stången med kroppenäv. om fysisk el. psykisk före­teelse som ger (personen i fråga) ett in­tryck av tyngd el. är plågsam e.d.maten tyngde i magendet sjuka sam­vetet tyngde honomde verkade tyngda av stundens allvaren tyngande pliktspec. i fråga om allt­för stor rikedom av detaljer, svårt inne­håll e.d.han ville inte tynga boken med en massa lärda citattynga (på ngt), tynga (ner) (ngn/ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. þyngia; till tung Subst.:vbid1-373046tyngande