publicerad: 2021  
uppbragt neutrum upp­bragt, bestämd form och plural upp­bragta
upp|­brag·ta
adjektiv
upp`bragt
● upprörd ofta över något av­slöjande
uppbragt (över något/att+verb/sats)
uppbragt (över något)
uppbragt (över sats)
uppbragt (över att+verb)
många skatte­betalare blev upp­bragta över general­direktörens höga lön och övriga för­måner
○ äv. om handling eller dylikt
hennes upp­bragta reaktion
belagt sedan 1791; efter tyska aufgebracht med samma betydelse, till aufbringen 'komma att fara upp; förarga'