publicerad: 2021  
vädja vädjade vädjat
verb
vä`dja
1 be (om något) på ett bevekande sätt
JFR bönfalla
någon vädjar (till någon/något) (om något/att+verb/sats)
någon vädjar (till någon) (om något)
någon vädjar (till någon) (om sats)
någon vädjar (till någon) (om att+verb)
någon vädjar (till något) (om något)
någon vädjar (till något) (om sats)
någon vädjar (till något) (om att+verb)
vädja om nåd; vädja om hjälp; vädja om ett lån; vädja om fri­givning av de politiska fångarna; vädja till hans goda hjärta; vädja till hennes rätts­känsla
○ äv. försvagat, med ton­vikt på in­ställsamhet, an­passning till förväntningar och dylikt
ett politiskt parti som vädjar till de mest miss­nöjda väljarna; ett nummer som vädjar till publikens dåliga smak
belagt sedan 1745; fornsvenska väþia 'hän­skjuta; appellera; våga; slå vad'; till 3vad 2
2 vända sig (till någon) för av­görande
JFR appellera 1
någon vädjar till någon/något
någon vädjar till någon
någon vädjar till något
○ spec. juridik hän­skjuta en lägre rätts dom till granskning av högre rätt
SYN. överklaga
vädjemål
vädja till högre rätt
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
vädjavädjande, vädjan