SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1vad pronomen 1fråge­ord som ut­trycker önske­mål om an­givande el. identifiering av viss före­teelse; anv. i direkta el. indirekta fråge­satser NollJFRcohyponymvilken 1cohyponymvem vad heter du?vad tycker du att vi ska göra?vad ska han bli när han blir stor?vad är det som hon har i väskan?de frågade mig vad jag visste om sakenspec. som ut­tryck för förvåning e.d. el. vid fråga efter ngt man inte upp­fattat10 000 kronor? Vad!?vad sade du?(men) vad säger du?sesäga 1 vad fattas dig?sefattas vad tar det åt ngn?seta åt vad var det jag sa!sesäga 1 vad är det frågan om?se1fråga 2 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hvat, hvad; gemens. germ. ord, mot­svarande bl.a. lat. quod´ med samma betydelse; jfr vadan, 1var 2det som som in­ledning till vissa bi­satser Nollman av­vaktar vad ut­redningen kommer fram tilläv.i det som i vissa förk. konstruktionervad beträffar NN:s agerande vill jag bara säga att jag o­gillar detvad gäller bostadsfrågan måste den lösas snarastäv. som subjekt i bi­satsi konstruktioner medsom det som an­ges han åt vad som sattes på bordetibl. betr. ngt helt god­tyckligtofta i konstruktioner medän JFRcohyponymvadhelst det hjälper inte vad man än görvad som helstdet får kosta vad det villvad du gör, säg ingen­ting!sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen
2vad adverb i vilken grad i ut­rop o.d. NollJFRcohyponymhur 2cohyponym4som 2 vad vi har det bra!vad stor du har blivit!sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. hvat
3vad substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vad·et1grunt ställe i vatten­drag där man kan ta sig över till fots geogr.vadet var ut­märkt på kartansedan 1287 (i ort­namn)testamente upprättat av Bengt Bossons tjänare Jakob (Svenskt Diplomatarium)fornsv. vaþ; bildn. till vada 2över­klagande (hos hov­rätt) om ändring av beslut av under­rätt jur.JFRcohyponymbesvär 2cohyponymvadeinlaga vadbarvadeanmälanett vad (mot ngt)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. vaþ ’vad; vädjande; vadepengar; pant’; gemens. germ. ord, besl. med lat. vas´ ’borgen’; jfr gage, vädja 3överens­kommelse (mellan o­lika parter) att satsa viss penning­summa på o­lika möjliga ut­fall av (viss) händelse e.d. spel.JFRcohyponymvadslagning hålla vadslå vadin­gå ett vadvinna ett vadförlora ett vadhan slog vad med henne om att det skulle bli regn(slå) vad (med ngn) (om ngt/SATS)sedan senare hälften av 1400-taletStadga för S:t Görans Gille vid Kopparberget
4vad substantiv ~en, plur. ~er äv. ~or vad·enunder­benets bakre muskulatur anat.vadmuskelhan hade kraftiga vadersedan 1807av lågty. wade med samma betydelse; samma ord som fornsv. vaþve ’muskel’; av om­diskuterat urspr.
5vad substantiv ~en ~ar vad·enett fisk­redskap i form av ett nät som om­sluter och stänger in fisken som i en påse jakt.JFRcohyponym2not snurrevadsnörpvadsedan 1335 (i sammansättn.)dombrev utfärdat av ärkebiskop Peter i skattetvist i Åbo stift (Svenskt Diplomatarium)fornsv. vaþ; germ. ord, urspr. ’ngt flätat’; jfr våd